Godmorgon :) Sitter på kontoret på högsta våningen och tittar ut över Göteborgs grå hamnstad. Det är rätt vackert ändå.
Det har blivit dags för helg igen och redan på måndag är det dags att kliva in i ekonomiskorna för då dra högskolan i gång. Jag hoppas på en spännande tid framöver med mycket nytt. Att alltid vandra i samma fotspår är inte alltid rätt. Våga ta ut svängarna.
Jag har inte hunnit med dig. Vill gärna att ni som läser ska stanna kvar (a)
Jag har ett ämne jag vill ta upp, prioriteringar.
Som singel sägs det att man är sämre på att prioriera då man är van vid att alltid sätta sig själv som no1.
Jag har försökt att ändra på det. Som att träffa mina vänner oftare. Men hur hinner man med jobb, skola, familj, vänner, träning och vardagsysslor? Om man dessutom vill ha hobby och ett förhållande då? Detta krakelerar för mig redan efter de två första och största posterna, jobb och skola.
Jag vill kunna sitta på en uteservering och äta middag och dricka vin med mina vänner varje vecka. Ha plats för fler vänner och en häst en gång i veckan och samtidigt ha tid över till vardagsbestyren.
Hur gör ni? Hur planerar ni upp er vardag för att få den att fungera och vilken är er prio no1?
Peace does not mean to be in a place where there is no noise, trouble or hard work. Peace menas to be in the midst of all those things and still be calm in your heart.
DATUM: 2013-08-16
TID: 21:37:00 -
Kommentarer (0) -
Permalänk KATEGORIER:Feel good;
TAGGAR:Behandla andra som du själv vill bli behandlad,
Djurens rättigheter;
Att vara vegetarian är oaccepterat. En människa är allätare, vi kan äta precis allt. Nåde den som väljer bort något av det som klassas som föda. Träffar man på en 107kiloare med diabetes och döden säkrad inom 10år är det sällan jag hör någon vid middagsbordet som säger "Du behöver inte ta desserten" eller "Du borde halvera dina portioner". I stället äter man glatt tillsammans och frågar för artighetens skull om det inte är någon som ska ha lite till. Äta mycket av allt är bättre än att äta lite av en del.
Är man vegetarian däremot, då ska banne mig det här med kost och hälsa predikas 10 gånger om. Du kommer dö i förtid, du kommer inte kunna få barn, din kropp kan inte fungera normalt and so on. Man anses också vara extremt krånglig att bjuda på middag. "Nej nej, du behöver inte ta med dig något". Sedan undrar de om ens kost enbart går ut på sallad (det är ju bara till för kaniner, så passa dig för att äta upp djurens mat) då man efter den lilla torra helfabrikats biffen från frysdisken på ICA fått fylla upp tallriken för att bli mätt medan övriga har två stora, långa, fantastiskt väldoftande fat med oxfilé som värdarna minsann pysslat med hela dagen.
Jag är en mycket glad och nöjd vegetarian inkl. ägg och detta av etiska skäl. För mig är precis alla lika mycket värda. Vill jag att min mamma behandlas som en slaktgris och mormor som en värphöna? Nej. Inte heller vill jag vara en fisk som dör av andnöd eller ett skaldjur som kokas levande. Det jag inte önskar mig själv eller mina nära önskar jag inte heller någon annan och deras nära.
Vill så en tanke för de som inte kan skriva vårt alfabet eller tala våra språk
Jag har verkligen försökt hålla hoppet uppe om sommaren och tänkt att det i alla fall måste bli sensommar innan höst. Förstör min egen stämning med att tanklöst plocka fram höstväskan. Som den sommarälskare jag är blev jag nästan deprimerad, 10 månader framför oss med kyla och mörker. Då behöver man i alla fall inte tjuvstarta.
Hello world! Denna veckan hade jag planerat att vara ledig. Tycker att sommarsemester ska vara lite mer än 10dgr. Jag menar, pengar är ju inte allt även om det är mycket. Däremot blir jag så jävla rastlös av att vara hemma i ett tomt hus och ta tag i sånt där som man behöver göra. Tror jag är tillbaka på jobbet i slutet av veckan, i alla fall.
Tyvärr, det blev inga bilder på alla "jag-tror-det-är-ett-nytt-världskrig-blixtar" som satte huset i gungning i natt. Däremot har jag en kul youtubefilm att dela.
Jag har suttit still hela dagen som en riktig ***mask. Kollat datorn, rört lite i vaniljsåsen, (nej vaniljstången är tyvärr inte hemmaodlad) och repeat. Typ så.
När man väl börjat maska sig och är inne i tempo 0 så är det ju väldigt svårt att komma ur det. Men efter både kanelsockeräpplen och lunch och med tanke på kvällens middag lyckades jag ta mig ut på en promenad. Skönt.
Är det inte lyxigt att kunna gå ut till sina egna äppelträd och ta med några in och göra äppelpaj av? Dagens skörd blev av Alice. Henne fick vi av mormor och morfar för det fina namnet skull.
Jag kunde inte somna i går, och i morse vaknade jag redan halv åtta. Definitiva julaftonsymptom. Dessvärre är det inte julafton och inte är det födelsedag heller.
Något jag har svårt för är att ha saker efter mig. Det behöver inte vara något viktigt, inte heller något som kan göras just nu men det stressar mig. Min kropp tänker definitivt inte låta mig sova förän jag tar tag i det där, även om det går lika bra att göra det som planerat under kommande vecka. Nej, mitt undermedvetna tycker jag ska göra allt på samma gång, som en bulldeg, just nu. Så det blir färdigt. Vem orkar vänta på att få saker gjorda?
Alla böcker börjar med en inledning, och/eller förord. Såvida det inte är en superspännande deckare där man bara handlöst kastas in i handlingen utan minsta trappräcke för att sedan sträckläsa boken i tjugofyra timmar tills man somnar av utmattning med boken på näsan. En skräckroman ska i alla fall inte detta bli.
Så då behövs en inledning.
Heerregud, jag har glömt läppsyl. Jag har drygt åtta timmar kvar på jobbet och jag har glömt läppsyl. Mina läppar kommer skrumpna i hop som ett russin. Det värsta som kan hända en receptionist. Jag kommer säkert inte kunna prata i slutet av dagen. Tänk om dem liksom växer samman till en enda jätteläpp.
